tisdag 23 februari 2016
Ett bra sett att binda långa smala saker som inte håller på att trassla till sig, och som jag använder mig av både till havsöringen och i andra färgskalor och storlekar till laxen. Det är något med de där långa smala lite snabba flugorna som jag fallit för. De är lite tidlösa. Inga jävla plastflugor.
Angående färg så skulle kanske många ordinera lite mer krut i sammansättningen nu i kallt väder och vatten men jag tycker som alltid det känns lite konstigt att sticka ut på det viset. Inte blir bytesdjuren livligare på vintern. Tänker jag..
Men oftast får jag ju mest småfisk. De större öringar jag fått har dock alla tagit på ganska små ordinära flugor. Det är ju nu det jag fiskar mest. Tänker att en 5 cm fluga som plötsligt dimper ner måst te sig som en jävla bonuschans för vilken hungrig fisk som helst, att vara vild är att vara konstant småhungrig skrev Kerstin Ekman (något i den stilen)
Att vara tam är att ha tid att tänka på annat?
Frank Hjortberg, som jag respekterar mycket, hade i FIN för något år sedan en artikel med liknande flugor. I flugbindarböcker ges de oftast en kortare stjärt och längre vinge men då snor de bara sig och vem orkar med sånt.
Träffade i söndags en lokal fiskare som använde små sunray´s på kusten med framgång.
Små snabba streck var det här!
Nu får jag åka och måla lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar