Saker förändras men fisket hänger kvar som en last och en lust. Detta var min första harr över de då magiska 50cm. Det var nära fullkomlig lycka.
Det har blivit några till sedan dess, men kanske inga lika bestående. Istället är det annat jag minns, som öringen för två år sedan. Som var ett mycket gott öringår för mig med två stora havsöringar och en ännu större jämtlandsöring.
Dottern i huset där vi hyr stuga skakade på huvudet och tyckte jag var en idiot som släppte den igen.

Vissa fiskar går inte att ta upp. Med hjärnan kan jag det, men inte med känslorna. Det kommer av sig självt, som styrt över mitt huvud.
Kanske är det älven.kanske är det Vattnets veto.