Så kom den där dagen som jag gått och suktat efter hela vintern och våren. Dagen då tobisen är där, och öringen med. Att det var minimalt med vind stora delen av dagen får ses som ren bonus. Tack för den.
Det blev nu ingen fisk med hem, den sista centimetern fattades på den största jag fick, men såg riktigt stor fisk jaga. Minnesbilden av 3 kilosen som plöjde genom ett stim tobis blir jag nog inte av med på ett bra tag. Det är som farligt att se sådant, eller hur?
Och blev grundlurad i en sekund av mitt livs största id....
På tal om udda arter, näbbgäddorna är komna. Nu blir många förtvivlade kanske, men jag välkomnar dessa långväga gäster med ett snett leende.
de måste simmat bra fort detta året.

I morse hörde jag första näktergalen från balkongen. Det var ett jävla liv där ute. Vågar knappt tro att det är sant, men nog är det vår på riktigt nu?