jaha..
Havet låg lika blankt som mitt facit. Det börjar bli bra många timmar utan kontakt med någon vettig fisk. Viktor däremot kom nerglidandes med familj och fikakorg och tog sig en matfisk. Under hela säsongen har jag varit glad över att fisken gått så nära land, men nu, nu har de plötsligt bestämt sig för att gå ett spinnkast ut. Inte blir man klok på dem. Från ena veckan till den andra. Inte verkar de vara höstkinkiga heller, de är bara inte inom kasthåll för mig. Det är så jag skäms när de fula tankarna smyger sig på.

Eller beror allt på fallande vatten (från jättehögt till normalt/under nu) eller mina nya "stora" flugor, eller det klara vattnet, eller karma, eller solen, eller bleket, eller månen, eller eller eller...

Det är bara att kasta vidare, ett par veckor till har jag på mig. Inte börja tvivla.

Observera ögat på tobisen, gjorda av en prick på ett papper. Visst går det att köpa färdiga i plast, men när jag hittar såhär goda tips på nätet tar jag mer än gärna emot. Helt i min smak!